Det är uppenbarligen inte bara USA som skulle behöva ett stimulanspaket.

Mina två underbara djur behöver ytterst mycket uppmärksamhet och speciellt mycket just på morgonen  när man har som mest (inte) tid med dom.. Det hela brukar numera sluta med att en (Golle) eller ibland båda försöker ta sig ut i trappuppgången. Och går det inte första gången går det bra att försöka både tre och fyra gånger till, och gärna tills man hör en uppgiven suck från min sida, och sen fortsätta några gånger till.

För f------n Golle GE dig!

Det finns liksom inte ens något spännande i trappuppgången för när han väl kommer ut där så går han bara runt och sen sätter han sig, eller springer ifrån mig när jag försöker ta upp honom. Det är en trappa, ett par dörrmattor och några dörrar, mer finns det inte. Och han är inte speciellt intresserad av någon av sakerna.

Ja, trotsåldern kommer tidigt i år..

Det nya året har börjat jättebra, blev väckt av två uppmärksamhetssökande monster som stormade sängen. Lisen har hittat en jättefin bit pappkartong som har blivit hennes nya favoritleksak så den har nog blivit apporterad ungefär femhundrafemtielva gånger denna morgonen. Golle apporterar inte. Han springer efter den lilla pappbiten och när den landat tvärstannar han och sätter sig och glor på den.

Smällarna och raketerna verkade inte bekomma katterna alls, förutom några såna där pipiga små raketer, dom var lite obehagliga att lyssna på. Då kunde man t.ex äta avokado. Mmm yummy!

Nu hoppas vi bara att det nya året blir bra och att alla får vara friska och pigga.

En mycket glad överraskning väntade vid hemkomst. Efter golvläggningen i sovrummet blev det en del foam över som vi rullade och tejpade ihop och la under sängen. I två dagar har Goliath haft väldigt roligt med den under sängen och imorse orkade jag inte lyssna på hans rivande och bitande i den så jag slängde ut den i vardagsrummet.

Detta var resultatet. Skrattade högt. Tur bara att han inte är likadan med toarullarna! Älskade katter!

Wow, jag har verkligen inga ord för hur fantastiskt fascinerande det var att vara uppe

på så hög höjd. Jag älskar verkligen vindkraftverk och tycker dom är vackra och bidrar till en hållbar utveckling när det gäller energi.

Men fantastiskt beskriver inte hur det var att öppna luckan och titta ut över hela det snötäckta landskapet..

Som tur var tog jobbet bara en dag så jag var hemma sent på kvällen och kunde sova min egen säng istället för på hotell.. Skönt!

Katterna var skitjobbiga däremot. Jag var tvungen att slänga ut dom runt 5 för då bestämde dom sig för att sätta igång och leka och hoppa under sängen. När jag hade kastat ut dom från sovrummet började dom jama (vråla) och hoppa och hänga sig i handtaget. Och varje gång dom släpper handtaget smäller det skithögt. Så nu måste vi göra nån slags abrovinsch med handtaget. Vända på det kanske?

Och vänta på att dom ska växa upp så dom slutar hålla på och leka innan vi ens gått upp..

Jaaaa äntligen helg! Nu ska katterna tröttas ut ordentligt på dagarna så dom kan sova ut på natten och morgonen. I förrgår blev jag väckt 20 i 4 av två riktiga terrorister. Inte nog med att dom springer runt och för oljud, dom ska hoppa en rätt i ansiktet och slira in i ryggen på en..

Men man kan ju bara inte bli arg på dom. Inte jag, men Poxy kan! Imorse rev Goliath ner en blomkruka i hallen. Helt nyvattnad. Blöt jord och vatten åkte ut på golvet så det blev helt äckligt. Vi lyckades nog torka upp det mesta som tur var. Och nu är jag ledig så när jag kommer hem blir det helggos med katzerna!

Det är himla mysigt när katterna vill gosa och ligga intill en, men när man vaknar vid 5 på morgonen av att man håller på att dö av värmeslag är det sådär.. Dom två tillsammans måste bli minst 50 grader varma! Fick slänga av mig täcket och bara värma mig på katterna, och det räckte mer än väl.

Vid 8 vaknade jag av att dom sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka, upp i vardagsrummet, ner i sovrummet. Dom drog en repa upp i sängen, använde min hals som språngbräda och sen upp i vardagsrummet igen. Och så upprepades det i all oändlighet (eller i alla fall till halv nio när jag fick nog och gick upp.)

Sovmorgon bye bye..

Imorse var det rättså kämpigt med katten.. Hon höll på att hoppa och studsa och leka runt i sängen så jag var tvungen att stänga ute henne från sovrummet. Några minuter senare ger hon upp såna hjärteknipande totalvrål och börjar hoppa upp och hänga sig i dörrhandtaget och sparka på dörren.. Har vi pjoskat för mycket som alltid låter henne vara hos oss?

Senare på dagen gick jag in i badrummet och låste dörren och då var det likadant, hon jamade som fan och hoppade upp mot dörrhandtaget. Men hon reagerade inte ens när Poxy gick och stängde in sig.. Har hon separationsångest?

Vi måste ju kunna stänga ute henne ett tag utan att det tar hus i helvete. Kommer det bli bättre när nya katten kommer? Vilken ångest om hon ska hålla på att skrika så varje gång man måste stänga ute henne..

Man hade ju inte behövt slänga ut henne om det inte varit så att hon vaknar tjugo över 5 och vill leka och buffar en i ögonen och slickar en i ansiktet och försöker gräva sig in under madrassen.

Ganska väntat fick jag nobben för att sätta in min annons i interntidningen. Dessutom har jag även haft kontakt med Agria för jag tyckte det fattades en kattblogg på deras hemsida (dom har för häst och hund). Även där blev det ett nej eftersom "samtliga som bloggar för Agria ska ha en tydlig anknytning hit."

Vilket måste betyda någon som.. jobbar hos Agria? I dunno.

Nåväl, dom bra nyheterna väger i alla fall upp, på lördag kommer Mimmis små skyddslingar att flytta in!

Nu ska Poxy bada, och katten sitta på kanten. Hon trillar förhoppningsvis inte i badkaret idag igen. Igår när jag satt och pratade i telefon hörde jag Poxy kalla på mig och ut ser jag en alldeles plaskvåt liten kattstackare sladda förbi. Sen ville hon inte bli torkad utan begav sig modigt upp på badkarskanten igen..